Ni har inte missat världen just nu. Den som krigar, spränger och får folk att fly för sina liv. Från orättvisor, från förhållanden inte värda att kallas liv. Man beräknar att hälften av dem är barn. Och land efter land stänger sina gränser och säger att de inte vill ha dem där.

Vi skänker pengar, vi donerar överblivna leksaker och kläder till de som behöver det bättre. Vi försöker göra det vi kan. Men det politiska läget just nu talar sitt tydliga språk, man är inte intresserad av att rucka på något som innebär förändring. Som skulle kunna hjälpa. Läget är tufft, absolut. Men det är inte omöjligt. Vi har rätt resurser, vi använder dem bara inte för rätt saker. Kanske inte jag heller. För jag orkar inte vara helhjärtat engagerad i det som händer. Jag skulle gå sönder. Bli en del av samhällets problem med sjukskrivning och medicinska åtgärder för att ens ta mig upp ur sängen. Om jag tillät mig att vara mer delaktig än jag är.

Jag spenderar mycket av min vakna tid med att drömma mig bort, till exotiska resmål och vackra stränder. Andra drömmer sig hit. Till trygghet. Till öppenhet. Till fred. Skitvärld.