Sofia aka Uppochhoppa gjorde reklam för ett tag sen för vad som verkade vara ett par praktiska och mycket, mycket prisvärda skridskor. Toppen tänkte jag, det passar ju faktiskt fantastiskt bra eftersom A har ungefär 1 millimeter tillgodo i sina nuvarande och är i akut behov av ett par nya. Eftersom dessa även går att spänna över fler storlekar kändes det ännu mer aktuellt, så jag tänkte jag skulle passa på nu på morgonen och klicka hem ett par.

Det vet vi ju alla att skridskor är genus. Det har alltid varit. För tjejer ska ha konståkningsskridskor och killar hockeyrör. Punkt. Fast njae, så är det ju inte riktigt längre, jag för min del ser hellre att hon fortsätter åka på de som är utformade för att få upp fart snarare än att åka fint – vill hon så sen gå över till att göra konster på isen är det bara att byta då. Fast inte tusan trodde jag att genus den här gången låg i färgen. För lagom till jag skulle klicka i köp på dessa vita/lila (för att jag tycker svart är otroligt trist färg hur praktisk den än är) så konstaterar jag att den har taggar frampå. Som konståkningsskridskor. Den svarta varianten har självklart inte det. Trots att de säljs under precis samma namn, valbar i två färger. En liten bagatell förvisso, men jag blir ändå så pass trött på just dessa typer av invävda och underförstådda “regler” om vem/vilka skridskorna är till för.

Jag tror dock fortfarande på funktionen, jag gillar att den går att använda en längre period. Så istället för att dissa märket helt, vilket jag brukar ha en tendens att göra – kliver jag upp en nivå till den aningen mer utrustade hockeyskridskon med förlängning. Visserligen dyrare. Men vit. Och lila. Utan taggar. Till en tjej. Eller faktiskt två, för Lillasystern lär ju få ärva. Det vill säga om deras sida vill återuppstå, för jag fick deras support att kalla in IT imorse när jag inte kunde skapa ett konto och efter det ligger siten nere för underhåll.