Sonos berättar för mig när jag gör mig iordning att det fortfarande är natt, ändå sätter jag på musik och vaknar till liv. Klockan är ju ändå sex. Barnen börjar röra på sig där nere, karln snarkar välförtjänt efter julfesten. Ute strilar regnet ner och det är becksvart. December. Julfeelingen existerar inte med bara en dryg vecka att röra sig på. Vill inte riktigt komma, trots att jag försöker. Barnen sitter fast i julkalendern och längtar så de längtar, jag önskar att de i det här fallet kunde smitta av sig om så bara lite. Kanske beror det på att vi inte har en gran?

På väg till jobbet är det lugnare än vanligt. Bussen ekar tomt. Trafiken är inte lika hetsig som vanligt och det är fortfarande mörkt. Jag föredrar kylan och ljuset alla dagar om man fick välja. Och nästa vecka vänder det, då börjar det bli bättre. Dit är i alla fall förkylningen äntligen på gång, för första gången på länge hostar jag knappt alls, jag har inte ont i luftrören och jag kanske faktiskt vågar testa mig på att i alla fall köra några yoga-pass hemma. För pulshöjande ska jag nog hålla mig borta från ett tag till.