Min kropp klarar sällan (för att inte säga aldrig) att sova mer än sju timmar i sträck. Sen vaknar jag. Sällan utvilad, ofta i behov av en ytterligare liten powernap under dagen. Fast, jag kommer ju sällan upp i sju timmar heller men det har liksom varit mitt max vad kroppen ger mig. Inatt sov jag plötsligt 10 timmar lite drygt. Anledningen? Helt klart ett bootcamp med 30 barn/ungdomar på Stockholmsmässan.  Tack vare Idrottslyftet hade vi fått pengar att arrangera ett träningsläger för våra juniorer, så igår morse klev jag upp tidigt för att förbereda och välkomna alla på mässan innan träningsstart. Eftersom A tidigare tränat med miniorerna och numera haft paus fick hon vara med under dagen för att se om det verkligen är vad hon vill, vilket det såklart visade sig att hon gjorde. Om det är för att hon tycker det mesta är roligt eller för att hon verkligen gillar derby vet jag inte, men med ska hon vara i alla fall. Så medan hon tränades av andra coacher körde jag några pass med våra lite äldre, organiserade kring mat, upplägg och så vidare. I bakgrunden under mer eller mindre hela dagen gick ett par bongotrummor för fullt, åt andra hållet kördes karaoke och övriga andra ljud. Kanske inte konstigt att jag var helt slut när vi kom hem?  Mymässan brukar vara en stor tillställning som drar mängder av barn och ungdomar till prova på aktiviteter, men i år var det otroligt dåligt med både aktiviteter och barn där. Trots det hade vår prova på som kördes parallellt väldigt mycket folk vid sig nästan hela tiden. Vi avslutade genom att kliva över på Scandic Talk och få tex mex buffé samt efterrätt innan vi sa hejdå till alla medverkande juniorer och rörde oss hemåt (och därmed däckade).