Sol och värme skulle helt klart hjälpa. Det här onda i kroppen kommer ju av kylan. Tror jag. 

Trötthet är ju en ganska fantastisk känsla. Det vill säga, när man har tid att sova. Som förälder och heltidsanställd har man inte för mycket av den varan när alla måsten är gjorda och ska man dessutom hinna träna lite? Jadu, då är tiden knapp för några extra minuters stängda ögon (borde dock jobba på att blunda under rusningstrafik för att slippa se trenderna med vilopuls som hoppar upp rejält varje pendlingsdag). 

Men nu är jag mer än bara trött. Jag är helt utslagen. Tom på energi. Känner mig lite som ett hålögt litet troll som aldrig riktigt kom tillbaka från sin sjuka och inte vill göra annat än sova, sova, sova. Igår kväll tackade jag för mig redan kl 21 (för mig som är kvällsmänniska är det extremt) och sov sen hela långa natten. Kände mig lite hängig på lunchen idag och somnade en stund i soffan. Den lilla stunden visade sig vara tre timmar.

Så att, ett glas Berocca performance för att få i mig några vettiga vitaminer och lite bättre mat än den jag slarvat med på senaste tiden är ju en bra start. Men fasen om den här sjukan inte kan ta och ge med sig någon gång, för nu börjar det bli tröttsamt.  Mitt hopp ligger dock till våren, då brukar jag bli piggare. Orka mer. Vilja mer. Kanske är det februari som tagit musten av mig, tittar man i kalendern verkar det ju inte bättre än så. Himla tur då att knoppar ska brista och alla liknande sånger som ungarna börjat sjunga faktiskt snart är här. För nu vill jag inte vara trött längre.

Sanningen är den att jag fortfarande är ganska sjuk. Influensakänningarna gav med sig i slutet på förra veckan, men under helgen tog en förkylning över och ja, den verkar ta musten ur mig helt klart. På måndag är det nog ett besök hos doktorn på gång om det inte ger sig över helgen.