Jag vet inte om det är för att februari dragit ner mig i den här sjuksängen alltför mycket, eller om vintern känts extra lång. Eller om jag bara egentligen inte gillar den mörka årstiden. Men nu vill jag äntligen ha lite riktigt snö (det började ju bra här, men sen kom slasket) och få hinna åka skidor i alla fall en gång den här säsongen eller att våren helt enkelt kommer och är precis sådär underbar som den kan vara. Mest är jag nog bara lite less på februari.

Det här fantastiska ljuset är från självaste julafton i stugan. Dagen innan var det elva, tolv plusgrader och ängarna på vägen från St Annas liknade mer de grönabetesängar som vi släpper korna på än decembriga danföredopparedan redo att bli snötäckta. Jag ser fram emot utedagar, mot längre eftermiddagar, att använda kameran (nej, jag är usel under vintern) och kanske att få lite mer frisk luft.

Framförallt ser jag med glädje fram emot ungar som springer och roar sig själva på ett annat sätt (mina är verkligen inte de som leker med leksaker alls) och inte klättrar på väggarna varje sekund de är hemma….