En av de största fördelarna som London har mot många andra storstäder jag besökt är parkerna. De är stora, de är mysiga och de är så här på vårkanten, väldigt inbjudande. Vi passerade ett antal och njöt av ännu fler. Hyde Park är helt klart den mest kända, jag gillade den mer än Kensington Gardens som den hänger ihop med, men helt klart ännu bättre än Regents Park som vi besökte en annan dag. Men så finns det de som inte alls är så stora, men som förtjänar ett besök ändå. Kanske gjorde inte det magiska ljuset den här fredagsmorgonen saken sämre heller. För oss med boende i Waterloo är det inte alls en lång promenad att ta sig hit, vi sneddar genom mysiga gator i närheten och når till slut Westminister Bridge som tar oss över floden, sen ligger parken bara några minuters promenad bort.

Victoria Tower Gardens ligger precis kant i kant med Westminister och blickar ut över Themsen, London Eye. Här skulle jag lätt kunnat spendera en hel eftermiddag på en parkbänk enbart på grund av lugnet, mitt i ett myllrigt London. Det lilla grönområdet är inte så stort, men det gör inte så mycket eftersom det inte är många som rör sig igenom här. Mitt i finns dessutom ett monument som berättar historien om slaveriet, en väldigt viktig bit av vårt arv. 

För oss var det en perfekt start på vår långa vandring kring stan, en kaffe hade gjort saken komplett och kanske några grader varmare så man hade vågat sätta ner rumpan på en av de kalla betongbänkarna utan att riskera förfrysning. Men ljuset, det där fina, fina ljuset gjorde min dag.

Vad jag tyckte om Hyde och Kensington får ni läsa snart, för jodå – jag har mer att berätta. Jag måste bara hinna smälta och leva i nuet.