Wow, i lördags drog jag och Ida ut på en sväng i skogen. Eller ja, vi drog väl snarare till skogen och sen vände vi hem igen. Spåret i Krokhöjden ligger nämligen några kilometer härifrån, även om vi körde lite uppvärmning på väg dit – dvs promenerade vad jag tror var kanske 500 meter innan vi satte fart och joggade fram till skogen. Nytt rekord i spåret blev det och sammanlagt drygt 7 kilometer innan vi var hemma en timme senare.

Om man tar den korta slingan, som verkligen är ännu kortare när man lyckas ta en genväg så blir det ännu kortare än vad vi trott innan, men i lördags tog vi i alla fall den längre kortare rundan. Nästa gång får vi ge oss på den längre vägen. Vi stannade i alla fall till i utegymmet i snöblasket och körde lite (med betoning på lite) styrka innan vi blev kalla och behövde röra oss vidare. Sa jag att det snöade? Jo. Rejält. Dessutom var det kring nollstrecket och iskallt. Men fint på sitt sätt.

En del av biten gick vi, men allra mest tror jag faktiskt att vi joggade oss runt. I alla fall säger mitt ansikte det som var högrött flera timmar efter avslutad vända. Ikväll ska vi på något sätt ut igen, men kanske en annan slinga? Jag måste också köra ett litet styrkepass hemma senare, tänkte då ge mig på att testa Försvarsmaktens Träningsklubb som de släppte som app för några veckor sen. Där finns massa pass att välja på och bra övningar i en träningsbank – perfekt för mig som inte har någon som helst fantasi.

Mitt mål? Att kunna jogga fem kilometer utan att stanna en enda gång. Det ska väl tamejtusan gå en vacker dag tänker jag. Hur tråkigt jag än tycker att det är.