Jag ljuger om jag säger att A är modemedveten. Inte alls faktiskt, hon bryr sig egentligen inte alls om vad hon har på sig och förälskar sig väldigt, väldigt sällan i klädesplagg eller ens har en åsikt om dem. Faktum är att jag fortfarande kan bestämma rakt av vad hon ska klä på sig om jag vill. Det gör jag dock inte eftersom jag anser att hon kan få bilda sig en egen uppfattning om vad hon gillar och inte.

Vi var i alla fall i Nacka Forum för ett tag sen och strosade, eftersom hon vuxit ur alla sina sommarkläder tittade vi om hon kunde hitta i alla fall något plagg som hon faktiskt gillade lite extra mycket, istället för att jag faktiskt bara köper allt åt henne och därmed bestämmer vilken stil (eller inte eftersom jag är precis lika usel på kläder jag) hon ska ha. Inne på Zara fick hon syn på dessa underbara byxor (de är mer åt det turkosa hållet i verkligheten) och blev faktiskt riktigt pepp på att få köpa just dem.

Men så hamnade vi i provhytten och byxorna hamnade nere vid anklarna på den obefintliga midjan. I brist på någon typ av åtdragningsfunktion konstaterade både hon (och jag som inte har någon som helst koll på hur man sätter i ett band) att det var nog bäst att hänga tillbaka dem på galgen. Den sucken var nog bland det tyngsta jag sett henne dra på väldigt, väldigt länge. Kanske den första i raden – vad vet jag? Humöret höll sig i alla fall för att testa fler par byxor, inga som höll måttet och hon får helt enkelt nöja sig med att gå i mammans stilval för sommaren igen.

(Eller så gör hon som jag tror och lägger sina fickpengar i Thailand på att köpa såna klänningar som jag helst av allt vill låtsas klippa sönder och kasta i sopkorgen bara de vänder ryggen till….. )