Hej Thailand! Vi är inte utmattade, men rätt trötta efter en dag på resa – vi lämnade hemmet strax före kl 20 på torsdagskvällen och nådde hit strax före kl 20 på fredagen (thailändsk tid). Perfekt ändå, om man lyckas hålla sig vaken till midnatt, vilket jag ju inte gjorde.

Qatar Airways känns sådär extra trevligt att resa med, roligt att se hur de vuxit sen jag var där första gången 2008 som en mellanlandning till Cebu – helt annat idag. Flygplatsen däremot? Åh herregud vilket kaos. Oorganiserat kaos. När man landar är det nämligen transfer screening som gäller, något somskapade en 100 meter lång kö. Som ingen såklart stod i, för kösystem hör ju Sverige till och här ute i världen gäller störst går först. Tyvärr innebär det också att kvinnor (och barn) i stort sett blir slussade bakåt för alla män som ska förbi. Sånt går ju inte jag med på, så jag armbågade mig flitigt framåt och lyckades följa med kön för short transfers.

Tack vare kaoset var planet 40 minuter försenat vidare till Phuket, något de kompenserade genom att börja rulla från gaten inom minuter från att alla passagerare var ombord och slutligen landade vi två minuter efter utsatt tid på ön. Bra vindar helt klart, på hemvägen är de sällan lika gynnsamma….

På Phuket international däremot gick allt väldigt smidigt, vi togs ur kön av vänlig passpolis och fick ett eget litet välkomnande, trots att vi var bland de första att kliva igenom kontrollen snurrade vårt bagage redan i väntan på oss. Utanför flygplatsen hittade jag först inte vår transfer till hotellet, men A spottade och vi fick fram en bil inom några minuter.Efter incheckning, middag och en liten sväng på “stan” däckade jag före barnet och är därmed också vaken före henne med sånt där klassiskt magknip ni vet.

Och ja, min ångest slog till på Arlanda som värst och ett tag visste jag inte hur det skulle gå, men vi tog oss hit. Och jag tänker inte fundera en sekund på hur det ska gå hem igen, för det är två veckor bort och tills dess ska vi njuta.

Hej semester!