Höjdpunkten för våra barn på Skansen var helt klart när de listade ut att det fanns ponnyridning. Vi hade ju redan hunnit med det mesta vi ville se, så varför inte?

Tycker ni Lillasystern ser skeptisk ut? Hon är expert på att inte le när någon tittar. En filur. Den som minns har säkert koll på att vi knappt har en enda bild på henne leendes innan hon fyllde ett. Och få därefter. Men hon är en glad skit.

Turridningen går en liten slinga runt, hästarna har fått sitt eget spår som de leds runt. Gissar på att det inte tar mer än fem minuter, men så uppskattat av barnen (notera hur E kämpar för att inte le). Hästarna väljs ut efter storlek, så inga orättvisor här inte. Kön tar sin lilla tid, men när vi kom var det lagom.