Under våra dagar i somras när vi var i Åre bodde vi i husen som kallas för Hummeln. De ligger halvvägs upp för den branta backen som Bergbanan trafikerar mellan Åre torg och Fjällgården.

Trots att läget var aningen tufft med en brant backe både upp och ner tyckte vi boendet var alldeles strålande. Placeringen av boendet innebar att vi hade ganska nära till Kabinbanan, en dag passade vi på att ge oss upp på Åreskutan. Som ni ser är det kanske inte det optimala läget för personer med svårigheter att röra sig obehindrat. Eller de som tvingas skjuta en vagn framför sig. Eller vad tusan – världens bästa backträning?

Självklart är det alltid en fördel om vädret är på ens sida och jag erkänner att vi hade rejäl tur. För inte anade vi oråd när alla andra på väg uppför berget var rejält kittade med mössor, fleecetröjor och i vissa fall även skaljackor. För där kom vi i varsin tjocktröja. Om vi är vana friluftsmänniskor? Uppenbarligen inte. Men vi kan ju lära oss i framtiden!

Kabinbanan kostar 135:- tur och retur för vuxna, bägge barnen som är under 8 år åkte gratis. Under sommarsäsongen varierar öppettiderna något, men kabinbanan verkade gå mellan kl 10-16 varje dag. Det passar sig bra att åka upp till platån även om du har lite problem att röra dig, marken är platt och utsikten är fantastisk. För mig som inte är van vid svenska fjäll var det här en otroligt fin upplevelse.

Den här dagen i slutet på juli var det många som ville upp med banan, det var en ganska trång upplevelse. Jag har svårt att tänka mig samma trängsel på vintern med diverse utrustning dessutom. Samtidigt tar bara färden 7 minuter upp och är en smidig och fin resa.

Kabinen tenderar att svaja till lite lätt när den passerar basstationerna (eller vad det heter) vilket ger en höjdrädd människa som mig lite lätt panikkänslor, men det går fort över. Och belöningen när man kommer upp är ju utom den här världen.

När alla andra lämnade stationen blev vi kvar, njutandes av utsikten. Barnen var imponerade över hur långt vi kommit på så kort tid. Att vi dessutom spottade renar bland det första som hände gjorde ju inte saken sämre. Här, där luften är tunnare, där vindarna känns friskare och där alla måsten känns långt, långt bort trivdes vi alla utomordentligt bra. Så pass bra att vi både gick upp på Åreskutans topp och sen vände hela vägen ner i dalen. Berg alltså, vilken grej!

Fjällen alltså, de var ju inte helt tokiga. Och på sommaren dessutom. Jag gillar det här, som i verkligen, verkligen gillar och suget efter att få mer natur i ens liv väcktes rejält.