Det är en ganska mulen i juli när vi tar bilen upp på kalfjället, utanför susar naturen förbi. Glesare och glesare. Vatten, berg, skog i en himla blandning. Är man ändå uppe i trakterna kring Gäddede finns det en del saker man bör ge sig på att se, Stekenjokk är för mig en av de viktigaste.

Från Gäddede åker man upp i trakterna kring Jorm, förbi Stora Blåsjön och vidare upp Vildmarksvägen till kalfjällen. Visste ni att Dunderklumpen är härifrån? Det är han. Jag behöver en lektion i vem han egentligen är. Stekenjokk däremot är en del av samernas renbetesområden på sommaren, Vildmarksvägen håller enbart öppet på sommarsäsongen (juni-oktober beroende på väderförhållanden). På väg upp passeras vissa väldigt trevliga platser, liksom de jag nämnde ovan men också Ankarede som är en samisk samlingsplats med café. Vi lämnar Jämtland bakom oss och hamnar i Vilhelminas kommun, i södra Lappland.

Här på Stekenjokk drevs tidigare en koppargruva, men den lades ner på slutet av åttiotalet efter att över 7 miljoner ton koppar brutits. Nu pågår förberedelser för att öppna gruvan igen, vilket ska skapa arbetstillfällen som är sällan skådade i dessa trakter. Mer jobb till landsort säger jag – alla kan inte bo i storstadsregionerna. Kvar från gruvan finns dessa stenar, längre bort kan man skymta det pågående arbetet och alla dess maskiner som åter tagit sig an berget.

Eftersom det är ett kalfjäll går det utmärkt att göra vandringar, bilar kommer så pass nära naturen att du kan välja på långa eller kortare vägar. Vanligtvis brukar snön ligga kvar här även på sommaren, om än i små mängder men i år är det verkligen kalt. Inte heller ser vi några av de renar som brukar synas, inte ens en liten lemmel eller fjällripa.

Det vi däremot fick se var fina vyer, i all oändlighet. Inte fy skam skulle jag vilja säga, för jag tror jag börjar bli kär i det här med berg och fjäll. För mer aktiviteter i och i närheten av Stekenjokk rekommenderas deras hemsida.

Är du en riktig äventyrare tycker jag att Vildmarksvägen är värd en chans. Är du fiskare finns det gott om platser för att fånga något, helst en öring eller röding. Själv tog jag inte något bättre än några ynka harrar medan vår tandlösa snodde sig en öring det första hon gjorde. Den smakade för övrigt gudomligt efter en sväng på röken.