Bokade in höstpromenad med min kompis Emma en helt vanlig tisdag, för det är sånt man får passa på att göra nu innan mörkret helt rullar över oss. Dessutom är det fortfarande så pass grönt och lummigt att jag inte riktigt känner det där med att hösten verkligen är här. Visst är det lite tungt och motigt vissa dagar, men ärligt talat är det nog mer ett normaltillstånd hos mig numera som jag kämpar mot dagligen (vilket såklart inte är bra alls men jag ska väl ta mig i kragen och uppsöka läkare snart). 

Det finns så mycket vackra stråk kring här där jag bor, Järlasjön är ett av dem. Med andra ord första gången för mig, varför vi såklart gick vilse några gånger och undrade vart tusan vi var på väg när vi hoppade mellan stock och sten. Slutligen kom vi skrattandes ut på andra sidan bland kåkar stora nog att rymma flera familjer och med utsikter värda en halv förmögenhet. För det är Nacka i ett nötskal.

När vi var lagom rosiga om kinderna och hade nästan 7 kilometer bakom oss slog vi oss ner på Sovel, en relativt nyöppnad restaurang i Sickla som jag hört en del lovande om. De är knappast ensamma om att försökt driva restaurang i lokalerna, det känns som att många tidigare försökt med olika koncept men tyvärr aldrig överlevt. På Sovel kan du välja kött och tillbehör fritt från menyn och komponera din egen, eller prova deras sushi. Självklart har de även andra alternativ på menyn, liksom dessert. Saknades dock gjorde några typer av förrätter känner jag spontant – men konceptet känns bra! Jag ska vara ärlig och erkänna att servicen var dålig, den var rent utav usel men hade sina orsaker i personal som verkade helt ny och rimligt mycket folk i restaurangen. Ingen brådska, för vi hade ju trevligt. Men det tar tid, magen hinner kurra rejält innan vi äntligen får beställa. Vi båda väljer en pokébowl, den hawaiianska hypen som jag hört så mycket om. Här är den gjord bland annat på sushiris, limemarinerad vitkål, mango, morötter och på toppen har jag valt tonfisk. Spännande kombo!


Men jag vet inte? Eller jo, jag älskade den eftersom den slukades hel. Eventuellt lite för liten portion egentligen, fast tonfisken var fint tilltagen. Samtidigt som jag inte tyckte den smakade jättemycket? Konstig kombo det där att älska, men inte kunna sätta fingret på. Jag är i alla fall klar över att jag måste tillbaka och prova minst en gång till. Om inte annat för att återigen få smaka den där gudomliga kolatårtan som jag avslutade med tillsammans med varmt och gott te. Vi avslutade himla trevlig kväll på parkeringen och löfte om att göra om det snart igen.

Sovel har helt klart potential och får de bara personalen varma i skorna så hoppas jag att det blir ett kvällsöppet ställe att räkna med här i Nacka, vi är inte bortskämda med det nämligen.