Vi reste till Bali med en bild över hur vi skulle äta fantastisk mat, ni vet, prisvärd och vällagad. Det startade bra i Sanur där vi spenderade vår första vecka, för här kryllade det nämligen av bra warunger, sen blev utbudet mer och mer skralt vartefter vi förflyttade oss – eller så blev vi sämre på att leta? 

Warung? Tänk er ett hål i väggen, fast lite bättre. Som en restaurang fast lite sämre. Eller så tänker ni helt enkelt på de thailändska haken med plaststolar. Ungefär så, men troligen lite flashigare. Warunger är nämligen (på Bali) inte längre bara mat. Här finns fortfarande de klassiska varianterna som serverar ett fåtal rätter (gärna utställda i fönstret för åskådning) men mestadels har de menyer och valfrihet.

Sanur är egentligen känt för att ha en matmarknad, men vi reste under Ramadan (som jag nu förstått innebär olika tider i olika delar), eftersom Indonesien är muslimskt drabbade detta maten som drivs av privatpersoner – dvs små vagnar. Vi gick alltså miste om just den upplevelsen av Sanur, men med tanke på hur många små pärlor vi hittade ändå var det ingen större förlust.

Det är inte säkert att en warung serverar just balinesisk mat, tvärtom finns de i alla typer av former – inklusive thailändsk, eller som smoothie bowls. Det som är säkert är att priserna är lägre än på det som kallar sig en restaurang, vår erfarenhet är att det är svårast att få prisvärd mat i Nusa Dua, Seminyak och faktiskt, Ubud.

Mitt favoritställe är verkligen ett litet, litet hak i Sanur som heter Little Bird. Vi hann med två besök, ett på kvällen och en lunch. Båda gångerna var det fullsatt, stämningen på topp. Min rätt, ayam keçap (tänk ketchup) var en fullträff och helt ärligt det bästa jag åt under våra sex veckor.