Den 22 december tog vi sista minuten beslut att köra en snöpremiär i Lindvallen. Vi hade haft span ett tag, men tack vare att E måste jobba lite innan månadsslutet var alternativen extremt få och Åre som fanns tillgängligt kändes långt bort.

Kanske var vi lite skadade från turen ner från Åre förra sommaren när vi bilade åt andra hållet och undrade efter fem timmar när skogen skulle ta slut. Så nej, Lindvallen vann denna gången med tillgänglighet (drygt tre timmar mot Åres sju) från Nora.

Nu tog såklart bilresan desto längre tid eftersom det var blank-is på vissa ställen, bilar så gott som gled av vägen (nej, jag skojar inte). Vi fick flertalet gånger stå stilla för att husvagnar eller husbilar kunde ta sig vidare. Men fram kom vi till slut. Till ett snöigt paradis. Herregud vad jag älskar fjällen?!

Vi hade turen att kunna checka in via en automatisk stuga, där man bara knappar in koden och sen kan hänga sin nyckel i ett kuvert. Tänk att slippa köa? Visar sig att vår lilla stuga ligger alldeles mellan två backer, om vi bara förstått hur liftarna hörde ihop hade vi sluppit pulsa dagen efter (och dagen efter det).

Efter middag på O’Learys och handling på Ica drog jag med kidsen till pulkabacken för lite äkta vinterkänsla. I efterhand förstår vi såklart att det här Inte var pulkabacken, men vi gjorde ingen skada och själva backen var inget att skryta om. Det här däremot. Så bra! 

Morgonutsikt över Lindvallen (och Experium) innan den stora snömassan föll. Lindvallen är ett extremt barnvänligt område, där torget kring Experium innehåller flertalet rullband som vi skymtade samt ett antal barnbackar. När oaken tryter rekommenderas verkligen ett besök på SkistarLodge där varm choklad, brasa och ett litet lekutrymme lockar de små.

Hur det gick med snö och skidpremiären för våra? Fantastiskt! Hade absolut inte förväntat mig att de skulle snappa upp konceptet skidåkning så fort.