Sanur är ett av de äldsta resmålen på Bali, med ett strategiskt läge en blott halvtimme (om trafiken samarbetar) från flygplatsen Ngruh Rai är det en naturlig kommers och ett utbrett resmål. Här kommer en liten glimt av Sanur, ett av de resmålen som inte alls var vad vi hade väntat oss – men som ändå bjöd på många fina stunder och uppskattade möten.

När jag fick resmålet Sanur beskrivet för mig såg jag framför mig en lång strandpromenad full av liv, visst är den livlig – bara inte på det sättet jag hade föreställt mig. Som resenär till Asien är man relativt skonad från försäljare som arbetar på det lite mer påträngande viset, ja, det vill säga – tills man kommer till Sanur.

Det här har ingenting att göra med att balineserna på något sätt är mer påträngande än någon annan, utan för att det helt enkelt är otroligt få turister som idag tar sig till Sanur och deras business är beroende av att de ”tar” kunderna. Går man nere vid vattnet finns det inte mycket affärer att se, för de är gömda bakom i ett slags virrvarr. Charmigt ändå på sitt sätt.

Det tidigare så levande på strandpromenaden känns idag nästan öde. Stranden? Den finns fortfarande och är enormt trevlig. Restaurangerna runtom är flera och dagtid väldigt levande. På kvällen är enbart ett fåtal öppna och resten? Ja, lite som en övergiven nöjespark. Enligt försäljarna jag pratar med var det många svenskar här på 90-talet, sen smällde det som bekant i Kuta och ja, inte så många återvände. Nu livnär de sig mest på turister från andra asiatiska länder, australiensare och ryssar.
Vi bor på en av de större anslutande gatorna närmast stranden, precis bakom det exklusivare hotellkomplexet Segara Village, tar oss ner till stranden vid enstaka tillfällen för bad. Viker vi åt höger har vi den stora strandpromenaden som sträcker sig ner mot södra Sanur och åt vänster kommer vi så småningom till färjeterminalen och det enorma men nedgångna Inna Hotel.